X-effekten

9 månader har gått sen jag fattade ett beslut som ändrade allt. 9 hela månader & det känns som igår...Tiden går så jäkla fort! Hela min värld vändes upp&ner & jag var inte beredd.
Utan Annelie hade jag gått under, det vet jag & jag tackar dig av hela mitt hjärta för att du alltid finns där. Du vet precis vilka tankar som snurrar & hur jäkla vilsen & kluven jag känner mig, bara du förstår...

Att välja bort någon man älskar är inte enkelt, det krossar en. Men att vara ensam när man är två, att inte kunna prata, att inte känna omtanke, närhet som är så otroligt viktigt, det äter upp själen inifrån....

Försökte förklara hur jag kände, hur dåligt jag mådde & hur ensam jag kände mig men mina ord försvann & hördes inte...
Det som krävdes för att jag skulle bli sedd var att jag försvann....Ganska ironiskt, eller hur?

Men man är alltid två om saker & ting & jag har definitivt inte varit en ängel alla gånger, det vet jag. Kunde jag vrida tiden tillbaka finns det både en & två saker jag hade gjort annorlunda...

Trodde aldrig att det skulle såra så mycket, trodde att det som fanns var dött...Herregud, vad fel man kan ha.

Att älska någon är inte samma sak som att kunna leva med den personen...Det är inte svart & vitt, det är en stor jäkla gråzon....
Hur ska man kunna veta att man inte än en gång blir sårad? Eller att man själv inte är den som sårar?