Jag ville tro att kanske, kanske kunde det vara nåt så bra.... Känslan av trygghet, ömhet, så nära, fina fina fina * ....
Tänker bakåt & blir inte riktigt klok på allt.... Varför??
Ska man bara säga rakt ut vad man tänker, känner, funderar på & vill...... & riskera att stå ensam kvar med allt det som gått sönder? Eller bita ihop & låtsas & vad glad för det man får?
Jag vet inte... Jag vill ju så mycket mer....
Livet är komplicerat & inte rättvist alls.... Fast rättvist är orättvist det oxå så livet ska inte vara rättvist.... Men alla förtjänar någon att hålla om att vara nära.....
Kärlek.... behövs
Döljer det jag känner & mina tankar, vet inte hur det lyckas men jag gör så gott jag kan.... Vill inte ORKAR INTE vara den med krackelerat hjärta igen.....
men gumman lilla... vad är det som händer? tänker på dig.... KRAM
SvaraRadera